apor & lökar
Första permissionen! Tåls att upprepas.
Ordet träningsvärk har fått en helt annan innebörd efter dessa två veckor.
"Gör om, gör rätt" har blivit en återkommande mening och vi blir för jämnan kallade apor och lökar.
Förutom detta har jag kommit i en pluton full av clowner. På ett bra sätt alltså. Vi har enormt kul och det gör att tiden på Kungsholmen inte känns lika trist som den tillsynes skulle varit annars.
Vi i logementet har fått någon slags syskonrelation och utan dessa 7 individer hade min tid på denna helvetesliknande ö blivit förjävlig. Så, tack kära ni!
Vårt befäl är hårdare än sten; kommentarer överflödiga helt enkelt.
Tiden i början var kämpig och hård. Det är en omställning som heter duga.
Vi har haft fullspäckat schema från 5 på morgonen till halv 11 på kvällen. Sista dagarna har dock varit lite lugnare.
Vi ska innan frukost hunnit städa vårt logement, toaletterna och gymmet. Förutom detta ska vi även bäddat sängen, gjort våra morgonrutiner, putsat kängorna och sett till att uniformen är hel och ren.
Vi har haft mycket teori nu i början. En del prov på alltifrån gradbeteckningar till vapenlära men även praktiska delar som exercis, fysträningar och vapenhantering.
Fritid existerar inte längre. Ordet finns inte med i min vokabulär och tiden då vi inte har våra befäl omkring oss (alltså mellan 22 och 23 på kvällen) måste vi sy på våra uniformer alternativt plugga inför kommande prov.
När vi i början kom till ön och ställt in oss i våra logement (rummen där vi sover, 8 personer) var vi ivriga att få ta på oss uniformerna men ack så fel man kan ha. Vi var nämligen tvungna att förtjäna dem!
Vi är 5 plutoner på ön. (En pluton=en "grupp" på mellan 30-50 personer).
De flesta plutonerna hade inom de första dagarna redan "förtjänat" sin uniform. Ordet förtjäna var i detta fall inget dem gjorde, snarare tvärtom. Man kan jämföra dessa individer med 4:e klassare för att ni ska få en inblick i hur omogna dem är. Deras befäl hade inte ställt några krav på dem och dem betedde sig som jagvetintevad.
För oss däremot tog det över en vecka innan vi äntligen fick överge denna förfärliga motoroverall. Det enda som fattades när vi marscherade i denna var bojorna mellan fötterna. Vi såg ut som ett gäng fångar och blev dagligen "retade" i matsalen. Fina peekar vällde över oss!
Nåja. Igår var det bataljonsuppställning som vi övat inför i flera dagar. Det är en sådan grej man är med om 1 gång i livet och ja må säga att det var ganska mäktigt när ett tusental värnpliktiga gick från manöver till givakt samtidigt. Bataljonschefen Peter Glimvall höll ett mindre intressant tal och sedan var det dags att byta om till civilkläder för att gå guidad tur på marinmuseét och efter det en efterlängtad permis!
Som min syster fint beskrev så är livet på ön fortfarande kvar i 60-talet vilket förkortat betyder att mobiltäckning knappt existerar och internet fortfarande är futurum. Har man tur så kan man i medvind komma in i ett par minuter, inte mer.
Jag är mör, sleten, trött och alla synonymer därtill. Men sova kan man göra när man blir gammal för nu ska jag svira om och sedan ska vi ut och slå klackarna i taket!
- Sandell!!!
- Ja, förste sergeant?
- Du är en lök!
- Ja förste sergeant
- Jag HATAAAR lök!
Ordet träningsvärk har fått en helt annan innebörd efter dessa två veckor.
"Gör om, gör rätt" har blivit en återkommande mening och vi blir för jämnan kallade apor och lökar.
Förutom detta har jag kommit i en pluton full av clowner. På ett bra sätt alltså. Vi har enormt kul och det gör att tiden på Kungsholmen inte känns lika trist som den tillsynes skulle varit annars.
Vi i logementet har fått någon slags syskonrelation och utan dessa 7 individer hade min tid på denna helvetesliknande ö blivit förjävlig. Så, tack kära ni!
Vårt befäl är hårdare än sten; kommentarer överflödiga helt enkelt.
Tiden i början var kämpig och hård. Det är en omställning som heter duga.
Vi har haft fullspäckat schema från 5 på morgonen till halv 11 på kvällen. Sista dagarna har dock varit lite lugnare.
Vi ska innan frukost hunnit städa vårt logement, toaletterna och gymmet. Förutom detta ska vi även bäddat sängen, gjort våra morgonrutiner, putsat kängorna och sett till att uniformen är hel och ren.
Vi har haft mycket teori nu i början. En del prov på alltifrån gradbeteckningar till vapenlära men även praktiska delar som exercis, fysträningar och vapenhantering.
Fritid existerar inte längre. Ordet finns inte med i min vokabulär och tiden då vi inte har våra befäl omkring oss (alltså mellan 22 och 23 på kvällen) måste vi sy på våra uniformer alternativt plugga inför kommande prov.
När vi i början kom till ön och ställt in oss i våra logement (rummen där vi sover, 8 personer) var vi ivriga att få ta på oss uniformerna men ack så fel man kan ha. Vi var nämligen tvungna att förtjäna dem!
Vi är 5 plutoner på ön. (En pluton=en "grupp" på mellan 30-50 personer).
De flesta plutonerna hade inom de första dagarna redan "förtjänat" sin uniform. Ordet förtjäna var i detta fall inget dem gjorde, snarare tvärtom. Man kan jämföra dessa individer med 4:e klassare för att ni ska få en inblick i hur omogna dem är. Deras befäl hade inte ställt några krav på dem och dem betedde sig som jagvetintevad.
För oss däremot tog det över en vecka innan vi äntligen fick överge denna förfärliga motoroverall. Det enda som fattades när vi marscherade i denna var bojorna mellan fötterna. Vi såg ut som ett gäng fångar och blev dagligen "retade" i matsalen. Fina peekar vällde över oss!
Nåja. Igår var det bataljonsuppställning som vi övat inför i flera dagar. Det är en sådan grej man är med om 1 gång i livet och ja må säga att det var ganska mäktigt när ett tusental värnpliktiga gick från manöver till givakt samtidigt. Bataljonschefen Peter Glimvall höll ett mindre intressant tal och sedan var det dags att byta om till civilkläder för att gå guidad tur på marinmuseét och efter det en efterlängtad permis!
Som min syster fint beskrev så är livet på ön fortfarande kvar i 60-talet vilket förkortat betyder att mobiltäckning knappt existerar och internet fortfarande är futurum. Har man tur så kan man i medvind komma in i ett par minuter, inte mer.
Jag är mör, sleten, trött och alla synonymer därtill. Men sova kan man göra när man blir gammal för nu ska jag svira om och sedan ska vi ut och slå klackarna i taket!
- Sandell!!!
- Ja, förste sergeant?
- Du är en lök!
- Ja förste sergeant
- Jag HATAAAR lök!
Kommentarer
Postat av: Anonym
haha klockrent
hoppas du har det bra
Postat av: Eva Lindh
Hej gumman!
Saknar dig, vi är alltid lika glada när du ringer eller vi mot förmodan får tag på dig. Alla skulle behöva göra lumpen. Det är så nyttigt, känns redan som om du har förändrats och blivit lite mognare.
Hoppas vi ses snart. Kramar från oss
Trackback
