party & qualitytime
Snart dags att bege sig tillbaka till alcatraz igen. Men med tanken om att allting bara kan bli bättre så känns det faktiskt inte så farligt. Vi är som en familj och jag saknar mina nya syskon. (Såklart saknar jag redan Linnéa, mamma och pappa också)
I veckan skulle jag tro att det blir mycket närkamp och skyddsvaktsutbildning. ALLTING är bättre än fält och av det lilla smakprovet vi fick av närkampen förra veckan så kan detta bli hur bra som helst!
Vid hemkomsten i torsdags var jag helt död. Bokstavligt talat. Jag somnade i soffan vid 6 när jag kom hem, vaknade av att mamma ringde vid 9, somnade om och vaknade igen vid 04 då det var dags att masa sig över till sängen istället. I fredags blev det däremot en runda på stan. Måste passa på att fixa alla bankärenden osv. Inte ofta vi kommer hem på torsdagar så man får ta vara på de få stunder man får. Därefter blev jag hämtad av elinor och janni och vi begav oss till hanna för att fira hennes 20-årsdag! Blev en riktig höjdarkväll som avslutades på grace!
Igår kom mamma och pappa och vi var ute och åt för att senare kolla på bio. Jättebra dag det också! Kvalitetstid när den är som bäst.
Nu ska jag runda av, fylla iphonen med musik, datorn med filmer, fixa mackor och sen går bussen mot Karlskrona.
Ha en bra vecka så hörs vi på fredag!
(Kan tyvärr inte göra något åt den ihoptryckta texten)
skogsmulle deluxe
Jag har genomgått de 2 överlag värsta veckorna i mitt 19åriga liv.
Som ni vet åkte jag tillbaka till Kungsholmen förrförra söndagen och på måndagen började vi lugnt med egen fys, lite skyddsvaktsteori och sådär.
Tisdagen skulle vi upp extra tidigt för att låsa ut våra vapen. Allting skulle vara packat och färdigt för att påbörja trippen till en annan ö där vi skulle slå läger.
Redan på båten började jag sakna logementet, värmen, maten och sängen.
Vi delades in i två tropper som vi höll veckan ut. Första tropp sköt medan andra tropp övade strid i skogen och vise versa.
Därefter skulle vi fixa förläggningen och slå upp tälten. Det är tillräckligt svårt att göra det i dagsljus, och nu var det mörkt! Vi skulle även fixa pisseplats, materiellförråd, plats till trossarna (väskorna) osv. Vi blev klara runt 01 och då hade vi ännu inte fått igång den j*vla kaminen.
Kanske inte verkar så svårt att få eld på en liten träbit men jotack, det tog sin tid vill jag lova. Dessutom var veden fuktig och skulle huggas i mindre bitar för att få plats i kaminen.
Skönt att sova tänkte vi! Men nejdå.. Vi måste ju ha eldpost och patrullerande vakt. PUH!
Jag var eldvakt (sitta och lägga i ved i kaminen medan alla andra ligger och snarkar) mellan 02-03, fick sova en timme och sedan patrullerande vakt mellan 04-05. Fick sova 45 min till innan det var dags att gå upp. Lindrigt irriterad.
Resten av veckan såg ungefär likadan ut bestående av skjutning och strid. Vi har lärt oss en jäkla massa men det har också varit det värsta snöovädret på 60 år där nere. Tältet vajade och det droppade in vatten likt en flod. Inte speciellt sugen på att gå upp mitt i natten och patrullera i full stridsutrustning i en timmes motvind.
Och de där jävla tälten har vi fått ta upp och ner oräkneliga gånger medan våra befäl gått runt med nybryggt kaffe och varma bullar från 7eleven. När det sedan var dags att bryta förläggningen helt och flytta till ett annat ställe gjorde dem sig en brasa, åkte och hämtade pizza och drack lättöl. Förnedrande.
3e dagen förfrös jag fingrarna och tillföljd av det fick jag nedsatt känsel i alla fingrarna. Har fortfarande inte kommit tillbaka och det kommer ta ett tag innan det gör det. Var hos läkaren och kollade upp detta igår och blir det inte bättre inom en månad ska det startas en utredning. Jag kommer dock få förstärkta stridshandskar under tiden eftersom det är viktigt att dem inte utsätts för kyla under några omständigheter.
Jag kan ärligt talat säga att jag aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Aldrig varit så nere på botten och aldrig varit så psykiskt nedbruten.
Jag är inte den som är den men tankarna på att avbryta lumpen återkomm regelbundet.
"Försök se ljuset i tunneln"
Jag såg bara två svarta kors framför ögonen...
Det har varit den kallaste, hungrigaste och kissinödigaste veckan någonsin.
Vi blev beodrade att dricka mellan 4-6 liter om dagen. Troligt va? Det är ju inte precis så att man är sugen på att dra ner fyra lager byxor och sätta sig ner i snön och kissa 2 ggr i timmen. Lite storm och otur på det så kan kisset blåsa åt precis vilket håll som helst! Och då ska vi inte ens tala om nummer 2 :)
Nog med negativt. Vi har lärt oss samarbeta och vi har stärkts något enormt både som individer och i grupp.
Alla har hjälpt varandra och utan dessa 28 andra personer hade det aldrig gått.
Vi har lärt oss att vi lever ett liv i lyx. Värme, mat och andra förnödenheter har vi lärt oss uppskatta mycket mer än förut. Efter den 9e portionen frystorkad mat i form av grönpåse var jag spyfärdig, uärk. Nu spyr jag av bara tanken.
På tal om det så vägde jag mig första dagen jag ryckte in i lumpen samt dagen innan vi gick ut i fält = gått upp 7 KILO! Fattar ni? 7 kilo haha. Har jag sagt att jag äter som en häst?
Det jag ville komma till var att jag vägde mig igen, dagen efter vi kommit hem från fält. Minus 6 kilo. Jag har alltså gått ner 6 kilo på veckan i fält, inte bra!
Well...
Då dagen var kommen för att åka tillbaka till kungsholmen kände jag glädjetårar rulla ner för min kind och jag var tvungen att ge lucas den största kram jag någonsin åstadkommit.
Att gå från en skyttegrav till ett lyxhotell var helt amazing. Lättnaden och glädjen var oöverkommlig.
Vi har således kommit överrens om att ALDRIG mer klaga på att vi är varma/svettiga, att vi får mindre god mat, att sängen är lite hård eller att vi får sitta på ett stenhårt kakelgolv, INOMHUS och vårda vapen i 8 timmar (som i onsdags). Aldrig mer klaga, aldrig mer uttrycka missnöje.
Kort sagt: I'm glad to be alive.
PS. Slänger upp lite bilder sen!
Som ni vet åkte jag tillbaka till Kungsholmen förrförra söndagen och på måndagen började vi lugnt med egen fys, lite skyddsvaktsteori och sådär.
Tisdagen skulle vi upp extra tidigt för att låsa ut våra vapen. Allting skulle vara packat och färdigt för att påbörja trippen till en annan ö där vi skulle slå läger.
Redan på båten började jag sakna logementet, värmen, maten och sängen.
Vi delades in i två tropper som vi höll veckan ut. Första tropp sköt medan andra tropp övade strid i skogen och vise versa.
Därefter skulle vi fixa förläggningen och slå upp tälten. Det är tillräckligt svårt att göra det i dagsljus, och nu var det mörkt! Vi skulle även fixa pisseplats, materiellförråd, plats till trossarna (väskorna) osv. Vi blev klara runt 01 och då hade vi ännu inte fått igång den j*vla kaminen.
Kanske inte verkar så svårt att få eld på en liten träbit men jotack, det tog sin tid vill jag lova. Dessutom var veden fuktig och skulle huggas i mindre bitar för att få plats i kaminen.
Skönt att sova tänkte vi! Men nejdå.. Vi måste ju ha eldpost och patrullerande vakt. PUH!
Jag var eldvakt (sitta och lägga i ved i kaminen medan alla andra ligger och snarkar) mellan 02-03, fick sova en timme och sedan patrullerande vakt mellan 04-05. Fick sova 45 min till innan det var dags att gå upp. Lindrigt irriterad.
Resten av veckan såg ungefär likadan ut bestående av skjutning och strid. Vi har lärt oss en jäkla massa men det har också varit det värsta snöovädret på 60 år där nere. Tältet vajade och det droppade in vatten likt en flod. Inte speciellt sugen på att gå upp mitt i natten och patrullera i full stridsutrustning i en timmes motvind.
Och de där jävla tälten har vi fått ta upp och ner oräkneliga gånger medan våra befäl gått runt med nybryggt kaffe och varma bullar från 7eleven. När det sedan var dags att bryta förläggningen helt och flytta till ett annat ställe gjorde dem sig en brasa, åkte och hämtade pizza och drack lättöl. Förnedrande.
3e dagen förfrös jag fingrarna och tillföljd av det fick jag nedsatt känsel i alla fingrarna. Har fortfarande inte kommit tillbaka och det kommer ta ett tag innan det gör det. Var hos läkaren och kollade upp detta igår och blir det inte bättre inom en månad ska det startas en utredning. Jag kommer dock få förstärkta stridshandskar under tiden eftersom det är viktigt att dem inte utsätts för kyla under några omständigheter.
Jag kan ärligt talat säga att jag aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Aldrig varit så nere på botten och aldrig varit så psykiskt nedbruten.
Jag är inte den som är den men tankarna på att avbryta lumpen återkomm regelbundet.
"Försök se ljuset i tunneln"
Jag såg bara två svarta kors framför ögonen...
Det har varit den kallaste, hungrigaste och kissinödigaste veckan någonsin.
Vi blev beodrade att dricka mellan 4-6 liter om dagen. Troligt va? Det är ju inte precis så att man är sugen på att dra ner fyra lager byxor och sätta sig ner i snön och kissa 2 ggr i timmen. Lite storm och otur på det så kan kisset blåsa åt precis vilket håll som helst! Och då ska vi inte ens tala om nummer 2 :)
Nog med negativt. Vi har lärt oss samarbeta och vi har stärkts något enormt både som individer och i grupp.
Alla har hjälpt varandra och utan dessa 28 andra personer hade det aldrig gått.
Vi har lärt oss att vi lever ett liv i lyx. Värme, mat och andra förnödenheter har vi lärt oss uppskatta mycket mer än förut. Efter den 9e portionen frystorkad mat i form av grönpåse var jag spyfärdig, uärk. Nu spyr jag av bara tanken.
På tal om det så vägde jag mig första dagen jag ryckte in i lumpen samt dagen innan vi gick ut i fält = gått upp 7 KILO! Fattar ni? 7 kilo haha. Har jag sagt att jag äter som en häst?
Det jag ville komma till var att jag vägde mig igen, dagen efter vi kommit hem från fält. Minus 6 kilo. Jag har alltså gått ner 6 kilo på veckan i fält, inte bra!
Well...
Då dagen var kommen för att åka tillbaka till kungsholmen kände jag glädjetårar rulla ner för min kind och jag var tvungen att ge lucas den största kram jag någonsin åstadkommit.
Att gå från en skyttegrav till ett lyxhotell var helt amazing. Lättnaden och glädjen var oöverkommlig.
Vi har således kommit överrens om att ALDRIG mer klaga på att vi är varma/svettiga, att vi får mindre god mat, att sängen är lite hård eller att vi får sitta på ett stenhårt kakelgolv, INOMHUS och vårda vapen i 8 timmar (som i onsdags). Aldrig mer klaga, aldrig mer uttrycka missnöje.
Kort sagt: I'm glad to be alive.
PS. Slänger upp lite bilder sen!
ökaökaöka
Nytt ordspråk: ÖKA FÖR ATT LÖKA!
Får snart skjuts av bästa peppe ner till stationen.
Just nu känner jag någon slags hatkärlek till Kungsholmen. Kärlek när jag är där, hat när jag är hemma. Kanske borde vara tvärtom? Nåväl, dags att peppa inför fält.
Det är nu jag är så jävla glad att jag har dem 6 andra grabbarna (och 329;) i logementet. Utan er hade det inte funnits någon kämparglöd, vilja eller kamratskap. Utan er hade jag inte velat åka tillbaka och inte stått ut.
En av de grejerna jag lärt mig hittils är att inte ge upp och se glädje i det lilla.
Nästa permission är om 2 veckor! Längtar redan.
Men det gäller att göra det bästa av situationen, för det blir ju vad man gör det till!
Madde: Taaack! Tycker verkligen du ska mönstra och söka in för det är så jävla värt det! Det är det bästa jag gjort i mitt liv. (Vid vissa stunder det värsta också)
Kommer inte kunna bli någon uppdatering nu på två veckor eftersom vi ska ligga i fält men sen kommer det både bilder och analyser.
Ha det bra allihopa :)
Får snart skjuts av bästa peppe ner till stationen.
Just nu känner jag någon slags hatkärlek till Kungsholmen. Kärlek när jag är där, hat när jag är hemma. Kanske borde vara tvärtom? Nåväl, dags att peppa inför fält.
Det är nu jag är så jävla glad att jag har dem 6 andra grabbarna (och 329;) i logementet. Utan er hade det inte funnits någon kämparglöd, vilja eller kamratskap. Utan er hade jag inte velat åka tillbaka och inte stått ut.
En av de grejerna jag lärt mig hittils är att inte ge upp och se glädje i det lilla.
Nästa permission är om 2 veckor! Längtar redan.
Men det gäller att göra det bästa av situationen, för det blir ju vad man gör det till!
Madde: Taaack! Tycker verkligen du ska mönstra och söka in för det är så jävla värt det! Det är det bästa jag gjort i mitt liv. (Vid vissa stunder det värsta också)
Kommer inte kunna bli någon uppdatering nu på två veckor eftersom vi ska ligga i fält men sen kommer det både bilder och analyser.
Ha det bra allihopa :)
skjutning på schemat
Så har ytterligare en vecka rusat förbi!
En vecka som spenderats på skjutbanan. Armarna är synonym med spaghetti.
I måndags hade vi dock vattenfys i karlskrona simhall. Började med 400m, livräddning, hopp från 5:an och slutligen vattenfysen.
Vi blev tillsagda att spy i hinken dem ställt fram och inte i vattnet. Det säger ganska mycket om intensiteten och vart ribban låg.
Men omväxling förnöjer och överlag var det väldigt kul!
Må säga att det var väldigt kul att skjuta, de första 5 timmarna. Sen dog det liksom ut när man kommit in 9e timmen. Rekylen var inte lika stor som förväntat men att det kom ett litet moln av krutdamm var jag inte beredd på, och inte mina linser heller. Dammet kom in i ögonen och torkade ut linserna som åkte ner till tårkanalen. Under de kommande 15 minuterna såg jag ingenting och siktet var på grannens måltavla haha. Menmen, det kan hända även den bäste ;) Nästa gång ska vi dissa linserna och köra med försvarets finfina runda, harry potter-glasögon. Some real shit!
Kommande vecka ska vi ut i fält = ÅNGEST! Tuffaste veckorna under hela året väntas och vädret är väl inte helt på vår sida. Vi har riktigt mycket snö där nere och eftersom vi befinner oss på en ö så blåser det konstant, från alla håll och kanter. Ganska förjävligt enligt mig.
Jag vet inte om jag ska beundra befälens hurtighet att ta ut oss i fält i snöstorm och -10 eller om jag tycker det är ren jävla idioti. Förmodligen det sistnämnda.
I fredags åkte jag direkt till Älmhult och hem till mamma och pappa. God mat och gott sällskap :) Synd att jag inte hann träffa resterande delar av släkten, var längesedan nu! Hade så gärna velat träffa lilla Filippa!
Nej nu ska jag samla krafter för att tvätta lite, har dragit mig för det länge nog nu. Sen ska jag kolla på os och äta godis, städa och gå till ica. Återkommer nog senare!
En vecka som spenderats på skjutbanan. Armarna är synonym med spaghetti.
I måndags hade vi dock vattenfys i karlskrona simhall. Började med 400m, livräddning, hopp från 5:an och slutligen vattenfysen.
Vi blev tillsagda att spy i hinken dem ställt fram och inte i vattnet. Det säger ganska mycket om intensiteten och vart ribban låg.
Men omväxling förnöjer och överlag var det väldigt kul!
Må säga att det var väldigt kul att skjuta, de första 5 timmarna. Sen dog det liksom ut när man kommit in 9e timmen. Rekylen var inte lika stor som förväntat men att det kom ett litet moln av krutdamm var jag inte beredd på, och inte mina linser heller. Dammet kom in i ögonen och torkade ut linserna som åkte ner till tårkanalen. Under de kommande 15 minuterna såg jag ingenting och siktet var på grannens måltavla haha. Menmen, det kan hända även den bäste ;) Nästa gång ska vi dissa linserna och köra med försvarets finfina runda, harry potter-glasögon. Some real shit!
Kommande vecka ska vi ut i fält = ÅNGEST! Tuffaste veckorna under hela året väntas och vädret är väl inte helt på vår sida. Vi har riktigt mycket snö där nere och eftersom vi befinner oss på en ö så blåser det konstant, från alla håll och kanter. Ganska förjävligt enligt mig.
Jag vet inte om jag ska beundra befälens hurtighet att ta ut oss i fält i snöstorm och -10 eller om jag tycker det är ren jävla idioti. Förmodligen det sistnämnda.
I fredags åkte jag direkt till Älmhult och hem till mamma och pappa. God mat och gott sällskap :) Synd att jag inte hann träffa resterande delar av släkten, var längesedan nu! Hade så gärna velat träffa lilla Filippa!
Nej nu ska jag samla krafter för att tvätta lite, har dragit mig för det länge nog nu. Sen ska jag kolla på os och äta godis, städa och gå till ica. Återkommer nog senare!
polispådrag
(Ber om ursäkt för att texten är så ihoptryckt, det fungerar inte riktigt som det ska)
Även denna helg har skyndat flyktigt förbi. Imorgon är det återigen dags att bege sig tillbaka till Kungsholmen, fina Kungsholmen.
Gårdagen blev lugn och jag däckade i soffan ganska snart efter jag kommit hem. Dagen till ära vaknade jag däremot vid 06.30. Min hjärna har blivit helt bäng av att gå upp strax efter 05. Då är man inte människa.
Hade däremot inga svårigheter med att somna om och vaknade av att mamma ringde runt 12 någon gång.
Begav mig ner på stan och spenderade ett par timmar där innan mamma, pappa & linnéa dök upp.
Ikväll har det därför bara blivit quality time med familjen. Välbehövt!
Fick påhälsning av peppe och david runt 00 som förklarade att det var värsta polispådraget i huset. Yeah right, tänkte jag!
Vi gick ut i korridoren, kollade ut genom fönstret och såg halva växjös polisstyrka springa på led in och upp genom trappuppgången. In på våningen där vi stod, såklart. Så fort dem öppnade lägenhetsdörren spräcktes mina trumhinnor (nästan) av ett sånt förfäääärligt jäkla skrik, som aldrig tog slut. Första tanken var ett barn med kolik, ungefär. Det visade sig vara en grymt naken tjej, bärandes i armar och ben av 5 av poliserna plus 2 ambulansmän.
Obehaglig syn. Konstaterades fort att detta inte bara var fylla utan något mycket, mycket värre.. Usch.
Jag säger då det, Stallvägen, det är här det händer!
Tycker jag ser polisbilar och ambulanser här var och varannan dag.
Ändå kallas huset "polisghettot" för att största andelen av de boende antingen är eller pluggar till poliser.
bilder
Carrasco, Clemente, Lindh, Oskarsson, Hellqvist
Johansson, Jonsson och Rydholm
Här övade vi sjukvård. Att kunna stabilisera någons ben ute i fält efter exempelvis en skottskada. Jag fick således agera offer.
Ser ni förresten sängarna i bakgrunden? Jag dööör varje morgon..
Vissa har tagit bäddningen till en helt ny nivå genom att ta fram liggunderlaget och sovsäcken och helt enkelt slå läger på golvet istället. Allt för att slippa bädda!
permis nr:2
God kväll!
Då var det dags för permission igen. Synd att klaga!
Veckan till ära har bestått av teori, teori, teori och ytterligare lite teori. Allt från stridsregler och sjukvård till kniv och yxa. Inte mycket praktiskt som stått på schemat alltså.
Jag har verkligen inget emot teori... Eller jo, det har jag. Att sitta i en syrefattig lektionssal med 30 fisande killar från kl 08 till slutet av dagen är inte det roligaste jag gjort.
Att tänka på:
- Sitt INTE längst fram!
Sover man 5 timmar per dygn är man inte på topp kan jag meddela. Jag kan nog nästan medge att jag lyckats slumra mig igenom x-antal timmar teori denna veckan.
Vi har även övat på marsch, inför fältveckan. Marschera 50 min, vila 10. Marschera 4 tim, vila 1.
På 10 min hinner jag inte ens dra ner uniformsbyxorna för att kissa. 10 min är lite tid för att hinna besöka ett hål i marken för att uträtta sina behov. Utöver det ska man även dricka och hinna byta strumpor.
Reglen lyder som följer: Svettas du så dör du. Helt klart en återkommande fras.
Denna veckan har vi även haft 2 kadetter på besök. Kadetter är dem som pluggar till officer (i detta fallet specialist officer) på militär högskolan. Dem hade någon form av praktik och ledde många lektioner.
Det sämsta med dessa kadetter var att det bara var 2 år sen dem själva gjorde lumpen. Vilket indirekt betyder att dem vet hur förjävligt det är med befälen. Hur mycket dem letar efter fel, bara för att få anmärka och klaga på något.
Detta tillfälle uttnyttjade dem därför till max för att köra med oss så mycket som möjligt. Fyfan alltså.
Det är svårt att förklara och ni (mamma, pappa och alla andra som inte gör/gjort lumpen) tror säkert att jag bara överdriver. Men jag lovar, dem gjorde allt som stod i deras makt för att klaga, klanka ner och helt enkelt bara göra tillvaron förjävlig. Dem har ju själva varit i samma sits för bara ett par år sedan och verkade ha ganska mycket vrede att ta ut. Payback's a bitch som det så fint heter.
Well, vad har vi mer gjort? Vi har haft vår första lediga kväll = sluta 17.20, vilket var helt amaaaazing!
Resterande kvällar roar vi oss på bästa sätt genom att städa matsalen, torka skåpen eller putsa kängorna. Och finns det lite, lite tid över hinner man kanske med ett besök på gymmet. I bästa fall!
Men, jag ska inte klaga. Jag trivs jävligt bra i både plutonen och logementet och vill för allt i världen inte på något sätt hoppa av eller avbryta. Detta är bland det bästa (om inte det bästa) jag gjort i mitt liv och jag ångrar inte en sekund.
Natten till igår myste vi till det lite med att dra ner alla madrasser på golvet och trycka ihop dem till en enda länga. Man måste hålla värmen ju!
För att stå ut om dagarna måste man kunna vara både seriös och jävligt oseriös. Man måste kunna släppa loss, fjanta sig och skratta hysteriskt på kvällarna. Annars får man det jobbigt. Detta har vi inte det minsta problem med, snarare tvärtom. Vi kommer otroligt bra överrens och trivs bra tillsammans. Vi kan prata om allt och det är nästan aldrig några sura miner. (Bara från mig, på morgonen).
Denna veckan har vi även övat samband. Det är typ alpha, bravo, charlie ni vet. Eller adam bertil till cesar david, KOM. cesar david till adam bertil, klart slut! Rätt kul faktiskt. Om det inte varit med kadetterna. Genomgången var över innan man hunnit blinka och sen var det dags för övning direkt. Mindre bra kan man nog säga att det gick.
Men, övning ger färdighet och det lär garanterat bli fler övningar framöver.
Kommande vecka däremot ska vi skjuta, skjuta, skjuta hela tiden. Vi kommer spendera 90% av våra vakna timmar på skjutbanan och armarna kommer bli som spaghetti. Träningsvärken är ett faktum.
Bäst att runda av. Godnatt!
Då var det dags för permission igen. Synd att klaga!
Veckan till ära har bestått av teori, teori, teori och ytterligare lite teori. Allt från stridsregler och sjukvård till kniv och yxa. Inte mycket praktiskt som stått på schemat alltså.
Jag har verkligen inget emot teori... Eller jo, det har jag. Att sitta i en syrefattig lektionssal med 30 fisande killar från kl 08 till slutet av dagen är inte det roligaste jag gjort.
Att tänka på:
- Sitt INTE längst fram!
Sover man 5 timmar per dygn är man inte på topp kan jag meddela. Jag kan nog nästan medge att jag lyckats slumra mig igenom x-antal timmar teori denna veckan.
Vi har även övat på marsch, inför fältveckan. Marschera 50 min, vila 10. Marschera 4 tim, vila 1.
På 10 min hinner jag inte ens dra ner uniformsbyxorna för att kissa. 10 min är lite tid för att hinna besöka ett hål i marken för att uträtta sina behov. Utöver det ska man även dricka och hinna byta strumpor.
Reglen lyder som följer: Svettas du så dör du. Helt klart en återkommande fras.
Denna veckan har vi även haft 2 kadetter på besök. Kadetter är dem som pluggar till officer (i detta fallet specialist officer) på militär högskolan. Dem hade någon form av praktik och ledde många lektioner.
Det sämsta med dessa kadetter var att det bara var 2 år sen dem själva gjorde lumpen. Vilket indirekt betyder att dem vet hur förjävligt det är med befälen. Hur mycket dem letar efter fel, bara för att få anmärka och klaga på något.
Detta tillfälle uttnyttjade dem därför till max för att köra med oss så mycket som möjligt. Fyfan alltså.
Det är svårt att förklara och ni (mamma, pappa och alla andra som inte gör/gjort lumpen) tror säkert att jag bara överdriver. Men jag lovar, dem gjorde allt som stod i deras makt för att klaga, klanka ner och helt enkelt bara göra tillvaron förjävlig. Dem har ju själva varit i samma sits för bara ett par år sedan och verkade ha ganska mycket vrede att ta ut. Payback's a bitch som det så fint heter.
Well, vad har vi mer gjort? Vi har haft vår första lediga kväll = sluta 17.20, vilket var helt amaaaazing!
Resterande kvällar roar vi oss på bästa sätt genom att städa matsalen, torka skåpen eller putsa kängorna. Och finns det lite, lite tid över hinner man kanske med ett besök på gymmet. I bästa fall!
Men, jag ska inte klaga. Jag trivs jävligt bra i både plutonen och logementet och vill för allt i världen inte på något sätt hoppa av eller avbryta. Detta är bland det bästa (om inte det bästa) jag gjort i mitt liv och jag ångrar inte en sekund.
Natten till igår myste vi till det lite med att dra ner alla madrasser på golvet och trycka ihop dem till en enda länga. Man måste hålla värmen ju!
För att stå ut om dagarna måste man kunna vara både seriös och jävligt oseriös. Man måste kunna släppa loss, fjanta sig och skratta hysteriskt på kvällarna. Annars får man det jobbigt. Detta har vi inte det minsta problem med, snarare tvärtom. Vi kommer otroligt bra överrens och trivs bra tillsammans. Vi kan prata om allt och det är nästan aldrig några sura miner. (Bara från mig, på morgonen).
Denna veckan har vi även övat samband. Det är typ alpha, bravo, charlie ni vet. Eller adam bertil till cesar david, KOM. cesar david till adam bertil, klart slut! Rätt kul faktiskt. Om det inte varit med kadetterna. Genomgången var över innan man hunnit blinka och sen var det dags för övning direkt. Mindre bra kan man nog säga att det gick.
Men, övning ger färdighet och det lär garanterat bli fler övningar framöver.
Kommande vecka däremot ska vi skjuta, skjuta, skjuta hela tiden. Vi kommer spendera 90% av våra vakna timmar på skjutbanan och armarna kommer bli som spaghetti. Träningsvärken är ett faktum.
Bäst att runda av. Godnatt!
