extas
Det har varit tyst här ett tag. En blandning mellan inspirationsbrist och alldeles för mycket att göra, helt enkelt.
Borde egentligen vara svårt att ha inspirationsbrist när man bara skriver om vad man gör om dagarna, right?
Anyway; London var så jääävla bra!
Och det som var än bättre var STAMFORD BRIDGE! (ja, Chelseas hemarena såklart).
Jag levde verkligen livet i London, njöt av varje dag och levde in i drömmen om att jag bodde där på riktigt.
Har stora funderingar på att söka en kurs eller något på ett universitet i norra London nästa höst.
Jag var upp över himlen lycklig när jag fick gå in i Chelseas omklädningsrum, stå vid Lampards skåp och gå längs med planen.
Väl inne i Chelsea-shopen kunde jag inte få upp hakan till sin vanliga plats igen. Den hängde så långt, långt ner.
Jag har aldrig tidigare sett så mycket kärlek på samma ställe.
Det kom till och med fram två stycken som jobbade där och frågade om jag var okej, och om allt var som det skulle.
För övrigt var boendet helt perfekt, vi träffade underbara människor och upplevde verkligen London till fullo.
22.00 i torsdags landade vi här i Göteborg. En kille från plutonen kom och hämtade oss, körde oss till max och sen till garnisonen. Igår var det stridshinderbanan på morgonen. Och jag kom och tänka på en sak, de enda gångerna jag badat i sommar är när vi kört stridshinderbanan. Finns två vattenhinder, ett äckligt kärr med lera som går upp till öronen och ett annat vattenhinder i havet. Jag har alltså inte badat frivilligt en enda gång i sommar. Tragiskt?
Idag var det normala rutiner och lite inbrottslarm och annat trevligt. Well, synd att klaga så länge det händer något.
På tisdag är det jag, Carlsson, Carrasco, Majoren och Löjtnant som åker till Marinbasen och Kungsholmen för att prata med de nyinryckta om deras kommande tid här i Göteborg. Det kan bli en minst sagt nostalgisk resa. Samma ö, befäl och plats som vi gjorde vår grundutbildning på. (de 3 värsta månaderna i mitt liv).
Idag är mina partners in crime ute och festar till det lite. Och jag sitter här, nyduschad och kollar på film i logementet. Det grämjer mig lite såhär i efterhand att jag inte följde med ut. Dock vet jag vem det är som kommer må bäst imorgon :)
Skall försöka ta tag i det där med uppdateringen. Det kan vara kul för er att läsa om mitt hektiska och händelserika*host* liv som Svensk soldat.
Sov gott.
Borde egentligen vara svårt att ha inspirationsbrist när man bara skriver om vad man gör om dagarna, right?
Anyway; London var så jääävla bra!
Och det som var än bättre var STAMFORD BRIDGE! (ja, Chelseas hemarena såklart).
Jag levde verkligen livet i London, njöt av varje dag och levde in i drömmen om att jag bodde där på riktigt.
Har stora funderingar på att söka en kurs eller något på ett universitet i norra London nästa höst.
Jag var upp över himlen lycklig när jag fick gå in i Chelseas omklädningsrum, stå vid Lampards skåp och gå längs med planen.
Väl inne i Chelsea-shopen kunde jag inte få upp hakan till sin vanliga plats igen. Den hängde så långt, långt ner.
Jag har aldrig tidigare sett så mycket kärlek på samma ställe.
Det kom till och med fram två stycken som jobbade där och frågade om jag var okej, och om allt var som det skulle.
För övrigt var boendet helt perfekt, vi träffade underbara människor och upplevde verkligen London till fullo.
22.00 i torsdags landade vi här i Göteborg. En kille från plutonen kom och hämtade oss, körde oss till max och sen till garnisonen. Igår var det stridshinderbanan på morgonen. Och jag kom och tänka på en sak, de enda gångerna jag badat i sommar är när vi kört stridshinderbanan. Finns två vattenhinder, ett äckligt kärr med lera som går upp till öronen och ett annat vattenhinder i havet. Jag har alltså inte badat frivilligt en enda gång i sommar. Tragiskt?
Idag var det normala rutiner och lite inbrottslarm och annat trevligt. Well, synd att klaga så länge det händer något.
På tisdag är det jag, Carlsson, Carrasco, Majoren och Löjtnant som åker till Marinbasen och Kungsholmen för att prata med de nyinryckta om deras kommande tid här i Göteborg. Det kan bli en minst sagt nostalgisk resa. Samma ö, befäl och plats som vi gjorde vår grundutbildning på. (de 3 värsta månaderna i mitt liv).
Idag är mina partners in crime ute och festar till det lite. Och jag sitter här, nyduschad och kollar på film i logementet. Det grämjer mig lite såhär i efterhand att jag inte följde med ut. Dock vet jag vem det är som kommer må bäst imorgon :)
Skall försöka ta tag i det där med uppdateringen. Det kan vara kul för er att läsa om mitt hektiska och händelserika*host* liv som Svensk soldat.
Sov gott.
