växjö
Jag har ätit kebabpizza minus skinka, plus kyckling. Jag har skakat loss. Jag har druckit öl. Jag har vunnit buzz. Jag har skålat med mojito. Jag har klunkat vin. Jag har träffat fulla grannar. Jag har haft världens bästa lillasyster på besök. Jag har umgåtts med min bäste vän.
Jag har träffat människor som en gång betydde mycket i mitt liv. Som nu för tiden bara är en bonus. Någonting man stöter på, på stan och är lycklig över.
Någon man pratar minnen med. Inte skapar minnen med. Inte nya minnen.
Det är över och förbi. Förflutet.
Det är sorgligt, men jag gillar det. Jag saknar det, men jag har inget gemensamt med er längre.
Jag försöker komma här ifrån. Och jag kommer sakna dig, min bäste vän.
Jag är ingen småstadstjej och kommer inte efterlikna det heller. Jag gillar fart, fläkt och tempo. Då trivs jag!
Jag älskar Göteborg! Jag älskar London!
Jag är uppvuxen här, men inte mycket mer än så.
Dessa två dagar med festival i stan har fått mig att känna mig som hemma. Kanske för att jag träffat många nära & kära, kanske för att jag saknar det som en gång varit. Eller helt enkelt för att det känns som Texas, för någon som bor i New York. Mysigt, ombonat, lantligt och en aning gemytligt.
Så mycket gammalt folk som jag träffat nu, har jag inte gjort på flera år.
Förlåt, jag saknar er inte. Bara mina allra närmaste. Jag vet att jag inte har något att hämta i staden som är gjord för drogavvärjning. Det finns ingenting här för mig. Jag vill upptäcka, och jag vill upptäcka nytt.
Folk frågar vad jag vill göra efter jag har muckat. Svaret är detsamma men ändå så olika. Jag vill inte släppa taget men vill ändå så långt, långt bort. Jag vill stå på egna fötter och lära känna en ny kultur. Jag vill resa och hjälpa. Hjälpa människor som inte är födda som oss. Människor som inte kan göra något åt sin levnadssitution. ER vill jag hjälpa.
JAG ÄLSKAR ER!
ÅH vilken text jag känner exakt som dig. Jag har stött på nya vänner, jag har saknat gamla vänner och det kommer att fortsätta så här. Man möter nytt folk hela tiden och dem gamla försvinner sakta bort från ditt liv. But I guess this is the part of our life. Jag klagar inte för jag vet vilka som mest betyder i mitt liv och dem är mina allra närmaste, dem som jag en gång i tiden umgicks som mest. Men för mig är dem inte förfluten, dem är min framtid. Jag vet att vi kommer träffas igen. Johanna jag saknar dig! Det har gått ett år nu.. kan knappt räkna hur många gånger jag har tänkt på dig. Vad jag längtar tills du muckar, bara för att se hur du har utvecklats som person. Och vart du än är på väg så kommer du dit, det känner jag på mig.
Jag älskar dig min vän.
